Jag har tänkt på detta en tid och har nu äntligen landat i ett beslut: det är dags att börja blogga igen. Jag är tillbaka!
Det är lite nervöst att skriva detta inlägg och jag är rädd att det inte ska gå vägen, men jag väljer att gå emot den rädslan och ge det ett försök.
Ekoista är ett hobbyprojekt som jag skapade i början av 2015 när jag var mammaledig. Bloggen började som en rolig grej och jag var ganska spretig i mina tankar om vad jag ville skriva om. Jag insåg att ekologiskt var ett ledord som jag ville följa i mitt bloggande och jag valde därför att kalla mig för Ekoista. I början skrev jag om många olika saker som berörde ämnet som t.ex. kost, ekologiska produkter, giftminimering och plastbantning. Jag la också upp recept på den mat jag åt, eftersom jag vill inspirera andra till att äta mer hälsosamt. Efter en tid märkte jag att jag tyckte det var väldigt roligt att skapa recept och bloggen gick alltmer över till att bli en matblogg snarare än en livsstilsblogg med fokus på ekologiskt, giftfritt och hälsa.
”En kort paus”
Under två års tid drev jag bloggen samtidigt som jag jobbade 100% och tog hand om min lilla son. Under slutet av min bloggtid separerade jag och min sons pappa och jag började anpassa mig till livet att våra ensamstående med ett litet barn hälften av min tid. Detta var en svår omställning för mig och mitt jobb var samtidigt väldigt energikrävande. Jag kände mig alltmer slutkörd och den inspiration och kreativitet jag kände för bloggen förvandlades till ett måste och prestationsångest.
Jag ville att varje inlägg, varje recept jag skapade, skulle vara helt perfekt. Jag kämpade allt hårdare för att allt skulle bli perfekt men samtidigt kunde jag inte låta bli att känna mig mer och mer missnöjd ju hårdare jag kämpade. I slutet av mitt bloggande gav bloggen mig enbart prestationsångest; kreativiteten och skaparglädjen var som bortblåst. Till slut, när energin var som lägst, bestämde jag mig för att ta en paus ett tag. Eftersom jag inte hade någon energi och inte heller visste hur lång min paus skulle bli skrev jag ingenting om det på bloggen. Jag tänkte att jag skulle tillåta mig själv att vara borta ett litet tag och få lite andrum från min prestationsångest. Jag hade en känsla av att svika mina följare men jag gav mig själv space att vila och ta hand om denna känsla när jag återhämtat mig lite. Prestationsångesten låg kvar och ju mer tid som gick desto mer konstigt började det kännas att publicera något på bloggen. Tiden gick och det slutade att min paus och tystnad på bloggen höll i sig i 2 år.
Detta har hänt
Två år har gått och det har förstås hänt en hel del i mitt liv sedan dess. Jag tänkte berätta mer om några viktiga saker som jag fokuserat på och kommer fortsätta fokusera på framöver, eftersom det kommer påverka vad jag vill skriva om på bloggen.
Så, detta har hänt:
Personlig utveckling
Under dessa två år, och egentligen innan dess, har jag jobbat med mycket i mig själv. Jag har gått i terapi hos en rad olika terapeuter för att få stöd i olika saker som pågått i mitt liv. Jag har även gått i terapi när allt känts bra, eftersom jag förstått vikten av personlig utveckling. Mitt syfte har under vissa perioder enbart varit att utvecklas och ta mig vidare, inte hantera någon direkt kris i mitt liv.
Detta har gjort att jag fått upp ögonen för personlig utveckling. Jag förstår att denna del är väldigt viktig för att man som människa ska må bra och känna sig hel. Vi måste ha en balans mellan intellekt, kropp och själ för att vara våra bästa jag och för att må så bra som möjligt. De själsliga frågorna och den personliga utvecklingen har hjälpt mig väldigt mycket för att komma i balans och jag fortsätter att jobba vidare med mig själv. Nu är personlig utveckling en stor del i mitt liv; jag har blivit en riktig personlig utvecklings-junkie.
Vandring
För ungefär ett år sedan upptäckte jag ett nytt intresse: vandring. Egentligen har jag varit intresserad av friluftsliv redan som liten, eftersom jag var med i scouterna som barn och ungdom. Vi var ofta ute på hajk eller läger och vi seglade också mycket. Att vara i naturen var en naturlig del av mitt liv. Jag hade också förmånen att bo en liten bit utanför en liten by i Norrland. Huset jag bodde i låg nära havet men var också omgivet av skog. Att gå ut och sätta sig på en stubbe i skogen eller en sten vid havet hörde till vardagen för mig.
När jag flyttade till Stockholm tappade jag kontakten med naturen. Jag var aldrig ute i skogen, inte ens på en promenad. Jag var 21 år när jag flyttade hit och vid 30 års ålder kände jag fortfarande att något saknades och att jag egentligen bara vill flytta härifrån.
Jag minns att jag under vårvintern 2018 satt ute i en lekpark med en kompis och våra barn. Medan barnen lekte berättade jag för min vän att jag längtade bort och att jag känt att jag skulle vilja vara ute i naturen mer. Jag berättade att jag var sugen på att prova på att vandra och till min förvåning hade min kompis samma önskan och längtan. Eftersom vi aldrig pratat om detta tidigare visste vi inte att vi delade samma tankar, men efter detta samtal började vi planera för vår allra första fjällvandring.
Sagt och gjort. Jag visste redan i tanken att jag skulle gilla det, men under vår första fjällvandring föll jag pladask för detta enkla, men ändå underbara sätt att vara. För i det stora hela handlar detta inte om att göra något, utan det handlar om att vara. När jag vandrar kan jag bara vara och jag har helt förälskat mig i känslan av att vandra ute i naturen. Där fokuserar jag bara på mig själv och min kropp och tar in den vackra naturen.
Sedan den där blaskiga vårvinterdagen i lekparken har jag vandrat i naturreservat kring Stockholmsområdet, Jämtlandstriangeln, helgvandring i Nynäs (en del av Sörmlandsleden), i Nepal och Vålådalen. Jag kommer dela med mig mer om detta på bloggen längre fram.
Utmattning & återhämtning
Det jag beskriver längre upp i detta inlägg, alltså den prestationsångest och utmattning jag kände i mitt liv under den sista tiden innan min bloggpaus, är något som pågått i mig väldigt länge. Jag har varit på väg mot utmattning under många år och för ungefär ett år sedan började det eskalera på grund av den akuta stressen jag kände i en ohållbar jobbsituation. Det slutade med att jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom och jag har sedan dess jobbat med att återhämta mig och hitta balans i mitt liv. Allt för att bli piggare och undvika att bli utmattad igen.
Jag trodde inte att jag skulle träffa den omtalade väggen, men det gjorde jag. Jag hade svårt att se att jag var på väg mot utmattning och att min situation inte var hållbar. Jag förstod inte att jag behövde hitta balans, så jag behövde hamna i utmattning för att ta mig vidare mot dessa insikter. Jag blev sjukskriven, men som tur var hade det inte gått så långt att jag behövde en långtidssjukskrivning.
På grund av min utmattning har återhämtning blivit en viktig del av mitt liv och min vardag. Jag har gått ett återhämtningsprogram och kommer att fortsätta fördjupa mig i detta. Jag kommer att dela med mig av mina insikter här på bloggen.
Mindfulness & meditation
Som en del i min återhämtning, och även den personliga utvecklingen, har jag börjat intressera mig mer för mindfulness och meditation. Jag tänkte inte gå in på detta så djupt men jag känner ändå att jag vill nämna det för att det kan komma att bli en del av det innehåll jag lägger upp på bloggen framöver.
Både mindfulness och meditation är två viktiga delar som jag behöver för att hitta balans i min vardag. I det stora hela handlar det om varandet framför görandet. Jag har hittat detta varande i vandringen men att kunna hitta det i vardagen är också avgörande för att kunna vara frisk och inte påverkas negativt av stress.
Vad händer med bloggen nu?
Jag har alltid älskat att blogga. Problemet har aldrig varit att jag slutat att gilla det, utan snarare att ett lager av stress och prestationsångest gjort att jag inte kunnat njuta av det längre.
Nu mår jag bättre, är mindre stressad och jag har lärt (och håller på lära) mig att sätta sunda gränser för mig själv när jag känner att det håller på att bli för mycket. Jag är superinspirerad och peppad med att sätta igång med bloggen igen – nu är det dags! Det känns skönt att göra det när det kommer från rätt plats, alltså inspiration och kreativitet snarare än prestation.
Matlagning och mina recept är en del av mig själv. Jag älskar att skapa recept och fota – jag har verkligen längtat tillbaka till det. När det övergår i prestation och krav på mig själv (typ ”jag måste skapa 3 recept per vecka”) blir det inte roligt längre. Dessutom är matlagningen inte hela jag. Om jag ska blogga vill jag gärna dela med mig av min helhet och resan mot att bli hel igen. Kost, hälsa och recept kommer att vara en viktig del på bloggen men jag vill introducera mera saker så att det blir en livsstilsblogg snarare än en matblogg. Därför vill jag nu introducera personlig utveckling, tankar om utmattning och återhämtning, bilder från mina vandringar och lite mindfulness, meditation etc.
Jag hoppas att ni som fortfarande besöker min blogg då och då kommer att gilla detta. Jag förstår att innehållet inte kommer att passa alla men jag hoppas att nya läsare och följare kan hitta hit och uppskatta det jag kommer att skriva om.
Det kommer att ta lite tid för att detta ska ta form och jag vet inte exakt var det kommer att leda bloggen, om namnet kommer att passa och så vidare. Häng gärna kvar för att ta del av både min och bloggens resa, så får vi se vart vi landar!
