Acceptans och sinnesro

Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Så lyder den klassiska och väldigt fina sinnesrobönen, en kristen bön som är skriven 1926 av den amerikanska prästen och teologen Reinhold Niebuhr. Denna bön används väldigt ofta inom olika typer av 12-stegsprogram som t.ex. Anonyma alkolister, Anonyma narkomaner och Al-Anon.

Anledningen till varför jag tar upp det nu är för att jag vill skriva lite om sinnesro. Jag är inte själv kristen och kan t.o.m. känna mig lite obekväm att be böner där man nämner Gud. Ändå tycker jag det är så intressant att en bön som denna har hjälpt många människor i deras tillfrisknande från beroenden, tvångsmässiga beteenden, medberoende osv.

Mindfulness

I mitt tillfrisknande från utmattning har jag börjat intressera mig för Mindfulness. Det är ursprungligen ett buddhistiskt begrepp som handlar om medveten närvaro, vilket betyder att vara medveten om det som händer i nuet. Att inte värdera och döma det som händer i nuet är en viktigt del av detta, alltså att bara observera sin upplevelse.

Det är vanligt att man idag går runt med tankar som befinner sig i dåtid eller framtid. Tankar om framtiden kan yttra sig som oro för vad som ska hända. Det kan vara så att man spelar upp olika scenarion i sitt huvud för vad som kommer att hända. Tankar i dåtid kan handla om att man spelar upp minnen om och om igen i sitt huvud eller tänker på situationer som redan har hänt.

Både i Mindfulness och Meditation är fokus att behålla sina tankar i nuet. Det är bara en liten del av vår tid som det händer stora saker i nuet. Det kan uppstå en konflikt eller till och med allvarliga händelser men oftast är händelsen över rätt snabbt och vi börjar vandra tillbaka i tanken till det som har hänt i det förflutna. Att leva i nuet innebär att tanken inte vandrar till framtid eller dåtid lika mycket, vilket ger sinnesro.

Sinnesro och acceptans

Jag har övar en del på detta men ibland händer saker som gör att det glöms bort helt och hållet. Förra veckan bytte jag dator och då skedde ett misstag som gjorde att alla filer jag haft på den gamla datorn försvann. Jag trodde jag hade flyttat över filerna till den nya datorn, men de var helt enkelt borta.

Det jag tyckte vad jobbigast var att en hel del bilder som jag fotat hade försvunnit. Jag fastnade i oro kring detta, om jag kommer att få tillbaka bilderna. När jag insåg att det inte kommer att gå att lösa började jag istället att lägga skuld på mig själv. Om jag bara hade dubbelkollat, om jag bara hade gjort en extra backup, jag borde ha vetat bättre osv.

Men så stillade jag tanken. Insåg att jag inte kan göra något åt det. Att jag inte kan ändra något och att jag inte behöver lösa något just nu. Kampen att få tillbaka alla filerna var över. Jag kom att tänka på Sinnesrobönen och att jag måste acceptera det jag inte kan förändra. För vad kommer vara bäst för mig; att gå och ha ångest över detta i en vecka eller finna ett lugn och fokusera på annat? Jag valde lugnet och insåg att det bara är filer. Allt jag skapat kan jag skapa på nytt. Om jag kunnat göra det en gång är det klart att jag kan göra det igen.

Jag accepterade det jag inte kunde förändra, stillade tanken och fann sinnesro i frågan.

Bilderna ovan är fotade av Jennie Kumlin.

Läs mer